e

För tio veckor sedan började jag att må dåligt. Alltså fysiskt. Jag hade spenderat min dag i skolan som vanligt och sedan åkt hem för att plugga lite och så, sedan åkte jag till stallet. Så ser mina dagar ut. Men i alla fall så tog jag hand om Hassan, red , borstade osv. Jag hade då lite ont i mina lår, men tänkte att jag hade väll fått träningsverk.

Jag kommer då hem och ska klä av mig för att gå in och ta en varm dusch, men då upptäcker jag att jag har konstiga märken på mina lår. Jag tänkte ju inte något mera på det och duschade, men när jag kom ut ur duschen och gick runt li så vart dom värre. Jag gick till mamma för att visa henne och hon sa bara att jag skulle ha på lite hud kräm så skulle det bli bättre.

Visst trodde jag och gjorde såklart  som min mamma sa! vi tänkte inte mera på det. Utslagen gick då bort och vi tyckte att det var ju super bra! Men efter två dagar så kom dom tillbaka igen. Dom började göra ont. Det gjorde ont när jag gick osv. Smärta var det. Då var jag lite lugnar eftersom jag inte visste vad det var och det gjorde ju som sagt ont så jag var ju lite begränsad i skolan eftersom det gjorde ont att gå, lika så i stallet. Efter ca en vecka så hade dom inte gått bort, dom gjorde bara mera ont och vi började att fundera vad som var felet. Vi åkte då upp till HC i Hofors där vi bor.

Vi träffade en läkare som trodde att det kunde vara mina p-piller, så jag slutade att äta dom under en vecka och trodde att det skulle bli bättre, men det blev det inte. Märkena var fortfarande kvar på mina lår och gjorde verkligen ONT. Veckan senare  när jag var i skolan så "blossade" dessa utslag igen. Med "blossade" menar jag att dom kom upp igen så man kunde så, jag ringde till mamma så hon fick komma och hämta mig från skolan, för jag blir dålig när dessa märken kommer upp.

Jag blev trött och jätte svag.

Vi fick då träffa en annan läkare eftersom vi varit till samma läkare två gånger tidigare. Han visste inte heller vad som kunde vara fel, så han skickade en lapp till hud läkarna inne i Gävle. Men som vi alla vet så kan det ta över HUNDRA år innan man får träffa sådana läkare. Men ja ja tänkte vi, vad mer kan vi göra? Till helgen så skulle vi åka till Enköping för att hälsa på nära vänner och uppfödare. Jag, Mamma och Anette skulle åka och rida på ridskolan i Enköping. Det skulle bli jätte roligt!

Jag klarade av 20 minuter på hästryggen innan mina ben började att göra fruktansvärt ont igen, samma smärta. Men jag bet bara ihop och red på. När vi sedan kom hem till dom så skulle vi ta gott å bara ha trevligt, men jag vart helt slut, kroppen  sa verkligen i från att den var dåligt så jag somnade direkt efter maten. Dagen efter så skulle vi träna med alla hundar, mamma bad om att få kolla på mina ben så hon fick se hur det såg ut, då hade jag börjat att sväll över benen och var helt blå.

Då sa min mamma att vi ska nog åka till sjukhuset nu Evelina, men jag sa nej det ska vi inte göra mamma. Så vi var ute hela dagen och dom tränade under tiden fick jag sitta på en bänk.

När vi kom hem till lilla Hofors igen där vi bor så hade jag börjat att svälla ännu mera över benen, knät och vaden. Mamma packade då in mig i bilen och körde mig till sjukhuset inne i Gävle. Vi brottade oss in där och upp till barn mottagninen.

Där är jag idag inlagd och är under utredning. ALLA speciallister i HELA SVERIGE är nu inkopplade. Ingen vet vad jag har för fel, Jag har varit inskriven i tre veckor nu och åker fram och  tillbaka för att ta olika prover osv. men nu har smärtan vuxit och satte sig i min vänstra njure. Nima min läkare är den bästa, han gör alltid sitt bästa för att allt ska gå så fort som möjligt. men nu har dom kört fast, proverna dom tagit för olika sjukdomar har inte visat något. Så på måndag den 21 December ringer dr Nima till oss och berättar om vi blir flyttade till Akademiska i Uppsala eller om dom har kvar mig inne i Gävle.